Ullmax Kläder
Vill du köpa Ullmaxkläder och samtidigt stödja CK Ceres? Då kan du göra beställning via Ullmax Webbshopp, se länk nedan.
Du kan alltid beställa kläder på egen hand och samtidigt stödja CK Ceres, du betalar frakten själv Klicka på länken nedan.
Loggor
Berättelser
2007
Mitt PBP!
Resan började med en tur till Örebro, där jag och Börje fortsatte med buss till Kumla där vi plockade upp Geir. Vidare mot Göteborg där Leo, Kent och Pär kom med. I Örkelljunga plockade vi upp Lasse Klasson och sen var bussen full. Allt flöt fint, lite köande i Rödby. Tyskland var för mig ett mörkt hål. Jag sov rätt gott. Frukost intog vi på ett litet torg i en liten fransk by. Med baguetter och lite av varje som vi köpt i livsmedelsaffären.
Till hotell Amarys kom vi på eftermiddagen. Där var redan massa svenskar som också skulle cykla. Träffade rumskompisen Kristina och vi plockade lite med prylarna sen åkte vi till centrum där vi åt kvällsmat.
Vi var rätt många. Lasse K och jag tog en promenad hemåt. Det var intressant för Lasse visste vilken väg vi skulle cykla från starten så vi gick och tittade på några ställen som man skulle se upp för vid starten. Typ en 6 m bred väg som efter rondell bara blev 3 m bred.
Efter frukost på lördagmorgonen blev det lite skruvande med cyklarna och lite snack om hur dagen skulle se ut. En del åkte runt på olika cykelaffärer, ett gäng cyklade till Dreux (sista kontrollen på loppet) och kände sig för hur slutspurten skulle kunna bli. Och Leo, Kent, Kristina och jag tog cyklarna till Versailles. Det var inget svårt att hitta för Kent har GPS. Fotografering på oss och alla fontäner och naturligtvis slottet. Massor med folk. Leo och Kristina slappade vid vattnet på en foliefilt och Kent och jag betalade inträde och vandrade hela vägen upp till slottet. Vad fint det var.
Vi tog cyklarna och åkte till ett fik. Mycket andra cyklister var det som kom fram och pratade.
Vi såg att det inte var så långt till Eiffeltornet så vi beslöt att cykla dit. Med GPS éns hjälp for vi iväg på massa gator. Upp och ner gick det och när vi var framme fanns det inget torn . Vi hade knappat in Eiffelparken och den var säkert jättefin den också. Men vi hade det jättebra utan nåt Eiffeltorn.
Middag på hotellet, där ännu fler svenska hade kommit. Tror vi var ca. 50 st som bodde där. + en massa cyklister från England också.
Söndag : Den stora dagen för besiktning. En del svenskar som bodde på annat håll anslöt och vi cyklade, ett stort gäng i våra blå/gula tröjor, tillsammans till Gymnase des Droits de l´Homme som startplatsen hette. När vi kom dit, efter en del köande fick vi reda på att det inte skulle bli någon cykelbesiktning. Då var det bara att köa för att få ut våra dokument. Det var en jättehall med massor med folk, varmt och trångt. Kul att träffa massa folk man kände. Men det tog tid. Svårt med språket är det också.
Ove, Sari, Peter och jag åt lunch på området. Massor av konstiga cyklar och kul att se alla olika länders tröjor.
Resten av dan hände väl inte så mycket. Middag på kvällen på hotellet. Trerätters med förrätt & efterrätts buffé.
Måndag; Äntligen!!! försökte vila så mycket som möjligt. Tog en tripp till McDonalds för lunch. Vid 17,30 åkte vi iväg. vi var ett skapligt gäng som hade bokat tre-rätters middag på Restaurants Les Quadrants som organisationen hade ordnat. Där var det lång kö..
Och efter maten som var skaplig var det ännu mer köande för att komma in till startplatsen. Vi var ändå många svenskar som stod tillsammans så vi hade nån att prata med i allafall.
Ca. 600 cyklister släpptes iväg med 20 minuters mellanrum. Jag kom iväg 22,30 (en timme efter första start i 90 timmarsgruppen). Då hade det börjat regna rätt kraftigt. Det var hur mycket folk som helst som stod och hejade fram oss. Fyrverkerier och hur festligt som helst. Jag stod nästan längst fram i min start tillsammans med Leo. Jag tänkte att om jag kan få sällskap första natten så skulle det kännas bra.
Första timmarna efter start var lite oroligt. Mycket cyklister, många hinder av alla slag, mörker och regn, och rätt fort körde vi. Snart nog blev vi en liten grupp bestående av Leo, Tony, Jag och två till (som jag för mitt liv inte kan komma ihåg vilka det var). Det gick bra att hålla ihop. Vi fick ropa till varann. Efter kanske 20 km kom Henry och Micke till vår grupp och vi blev 7 st. Från den stunden höll Henry och jag ihop varenda kilometer.
Backarna började rätt snart och vår grupp krömp hela tiden. Till Mortagne Au Perche (som var första officiella kontrollen) kom vi 4,15 på tisdagamorgonen. Vi behövde inte stämpla men vi passade på att äta lite mat. Det var lite skolköksbespisning på matserveringen. Jag tror vi åt pasta som smakade så där. Efter en timme var vi på väg igen. Allt flöt fint och ljuset började komma fram vid 7 tiden. Natten hade varit becksvart. Till första stämplingskontrollen, som hette Villaines La Juhel, kom vi 8,55. Åt mat igen och det tog en dryg timme. Hade nu kört 222 km. Backe upp och backe ner rullade vi vidare mot andra stämplingen i Fougeres 310 km.
Regn och trist väder hela dan. Mycket folk i alla byar som hejade på oss cyklister, Många olika slags cyklar såg man hela tiden. Passerade Fougeres och Tinteniac. Här åt vi “bara” en baguette med skinka & ost” med dricka till för vi hade inte så långt till sista kontrollen för dan och vi ville komma iväg.
- Start: St Quentin En Yvelines kl.22,30 måndag
- 140km Mortagne Au Perche
- 222km Villaines La Juhel kl.8,55 tisdag
- 310km Fougeres kl.14,15
- 365km Tinteniac kl.17,15
- 449km Loudeac kl.21,53
Det var stämplingarna denna första dag som vi var ute 23,5 timmar. Rätt trötta och hungriga kom vi fram till Loudeac, i regn & rusk. hungriga, blöta & trötta. Börje o medhjälpare hade kört hit med en depåbuss där vi hade våra väskor med rena, torra kläder.
Efter stämpling, mat och dusch fick vi då äntligen sträcka på våra trötta. ben. Sovsalarna var stora gympasalar med tältsängar på rad och en gammal ullfilt att ha på sig. Vaknade två gånger av krampkänningar i benen. När vi vaknade efter några timmars sömn, (iskallt var det i salen) var det bara att dra på sig blöta ärm o benvärmare, blöta skor och iväg till frukostkön.
Kom iväg vid 5 tiden tror jag. Åkte ner till Börjes buss med våra väskor. Där stod det flera andra svenskar som ville åka med oss. Iväg igen. Mot Brest och vändpunkten.
Första hemliga kontrollen kom här. Det finns två såna på hela loppet , för att inte nån ska komma på tanken att fuska.
Strax efter det kom Christer Hedberg ikapp oss. Han blev sen oss trogen till målet.
I Carhaix stämplade vi igen och åt lite mat. Maten var faktiskt inget vidare. Smaklös och konstig. Jag har väl aldrig levt på så mycket konstigheter. Men om man ville så fanns det både öl o vin att köpa. Men det gjorde naturligtvis inte vi,
Efter Carhaix var det mycket, mycket uppför. Vi närmade oss banans högsta punkt Roc Travazel, som var en stor platå med en underbar utsikt. Vet inte hur långt det var upp men jag lovar att det var långt. Vi tyckte att det var som att komma till Gol De Galibier. På toppen fanns en stor telegrafstolpe och då döpte vi om berget till Gol De Telagrapt. Något ska man ha att göra. Sen gick det ner, ner och upp hela tiden till Brest.
Vi mötte mycket cyklister som låg före oss som redan hade vänt. Vi såg Yngve från Gbg. Gissa om vi gapade på honom.Kändes långt innan vi kom fram när man fick se den välbekanta bron i Brest kom det mycket känslor. Vi fotograferade som alla andra och rullade sen till kontrollen. Faktiskt var solen framme här. En jättebacke till stämplingen. Längst ner stod Jon-Erik (som ingick i Christers supportteam) och hejade på oss. Han cyklade bredvid ett tag och ropade. KUL!!
I Brest bjöd dom på en gratisdricka. Vi åt mat coh pysslade med lite av varje innan vi drog iväg igen. Träffade Janne Persson och Janne Danielsson (Örebrocyklisterna) där.
Sen iväg igen. En lite annan väg från Brest i ett par mil sen in på samma spår igen. Stämplade i Carhaix igen.
Fortsatte till Loudeac där vi planerade sovstopp. Gänget jag åkte med var ca. 6-7 st. Det blev mörkerkörning innan vi kom fram och jättemycket regn. Vägarna var smala och nerförkörningarna vanskliga i blötan. Allt ljus äts ju upp av den blöta asfalten. Christer Appelgren hade dåligt ljus och en vobblande cykel så han och jag tog det lite lugnare nerför. Uppförsbackarna var det många men då gick det inte lika fort. Konstigt tycker jag…..
I Loudeac gick alla åt olika håll med bestämd tid för morgonen därpå. Henry och jag gick ner till Börje och hämtade väskorna. Vi var totalt dyngsura och bra trötta. Sari mötte oss med stora famnen. Hon måste ha blivit jätteblöt. Dusch och in i den bedrövliga sovsalen igen.
- 521 km Carhaix kl. 9,28 onsdag
- 604 km Brest kl. 14,30
- 687 km Carhaix kl.19,37
- Loudeac kl,00,30
Ett par timmars sömn, På med blöta kläder, frukost och iväg. Här gjorde jag mitt misstag. Var så trött så jag var vimmelkantig. Tappade balansen när jag skulle upp på cykeln, men det gick bra. Lastade på min bag på ryggen, kom upp på cykeln, stod upp och trampade. Kom en backe uppför, tror det var lite grus där. Jag tog i och drog omkull bland kravallstaket och allt. Det gjorde hemskt ont i knät. Tordes inte titta. Gick till Börje där gänget stod o väntade. Upp på cykeln och kämpade igång det onda knät . Det gick med envishet och lite tårar. Fast jag kände mig vissen. Livrädd att inte kunna fortsätta. Vi rullade på Till första stämplingen denna tredje dag, torsdag. Tinteniac hette den. Där åt vi baguette igen………..
Vidare till trånga Fougeres. Tror det var på den här sträckan som vi buskörde i massa nerförsbackar. Jättekul var det. När vi stoppade i nästa by kom en dansk och frågade om vi var maniacs från Sverige. Kul!
Börje och Lasse stod också och hejade på oss i en lång backe. Dom var sakteliga på väg tillbaka till Paris.
I Villaines La Juhel träffade jag Björn Hagströms fru Anna. Kul att tfäffa folk man känner så där. Det hade börjat närma sig kvällen nu. Efter lite överläggningar bestämde vi oss för att köra till nästa kontroll. Det var ca.85 km dit. Vi visste att det skulle bli becksvart som vanligt på natten och vi var trötta. Vi beslöt att rulla lugnt och säkert så inga olyckor skulle hända. Vi laddade fickorna med bars och gel från Christers husvagn och sen iväg. Mitt bakdäck blev slitet på ett ställe så vi bytte det i mörkret. Det var det ända felet med våra cyklar på hela resan.
Stannade på ett ställe och då tog jag upp mobilen. Hade fått sms av Annika. Började läsa för dom andra, men helt plötsligt tog rösten slut och tåtarna forsade igen. Varför så känslig….
Till Sista stämplingen för dan Mortagne Au Perche kom vi kl 01,00. Hur trötta som helst. Det hade varit jäääättelånga kilometrar. Mortagne betyder ”byn på berget” och låg högt upp. Vi hade kört länge men tron att nu är vi snart framme. Bestämde träff och in i sovsalen igen. Det var den värsta sovsalen jag varit i. Luktade inte gott, snarkande och hemska cyklister överallt. Förmodligen luktade vi lika illa. Denna natt blev det om möjligt ännu mindre sömn. Ca 2 timmar.
- 818 km Tinteniac kl 10,27 Torsdag
- 902 km Fougeres kl. 13.29
- 988 km Villaines kl. 19,07
- 1067 km Mortagne Au Perche kl.01,01 Fredag
Kom iväg skapligt tidigt på fredagsmorgonen. Ca 4.30. Hade 84 km till loppets sista kontroll Dreux. Vi kalkylerade 5 timmar, men körde glädjande nog på 3½. Det rullade faktiskt jättebra. Hade bra fart.
Sista backen innan kontrollen var en liten brant backe som jag kom in i med den tyngsta växeln man kan ha. Vilken panik jag fick när jag inte kunde växla alls. Christer fick ut en hand i ryggen på mig och några från Canade hjälpte honom. Han sa hela tiden Nej, Marie du ramlar inte. Och han hade rätt. Men vad jag var rädd då, Hade ju redan ont i knät.
I Dreux var glädjen lika stor som tröttheten. Kändes som att Nu Klarar Vi detta Här..Stämplade och åt som vanligt och ett skönt lugn hade nu lagt sig i gruppen. Nästan framme…
69 km kvar till MÅL……………
Nu var det bara: Lugnt och säkert. Inget fär hända…Skålade i russin (vi hade inget annat)
Det tog tid vill jag lova. 3 km innan mål stannade vi. Rättade till kläder, av med lite västar o dyl, försök till att snygga till sig lite. Jag föreslog nån typ av dusch (man var inte alltför fräsch). Christer A. föreslog att alla skulle hälla det som var kvar i flaskorna över mig så jag skulle få min dusch.Christer som rapporterade till sin hemsida vid varje kontroll skickade meddelande hem om att nu ska vi faan i mig i Mål. Vi fick alla säga våra namn.
Sista biten var krånglig, vägarbete och massa rödlysen. Vi åkte i snygga tvåpar. Vi var 9 st. Rondellen innan mål var enorm. Massa folk som hejade på oss. Mycket roligt och känslosamt.
Tänk att vi hade klarat det.
- 1158km Dreux kl. 8,28
- 1227km St Quentin en Yvelines kl. 13.48
Träffade massa kändisar vid målgången. Var kvar där ett tag innan vi cyklade tillbaka till hotellet. Det var inte skönt att hoppa upp på cykel då.
Blev inbjuden till engelsmännen på engelskt te i deras cykelrum. När jag då äntligen kom upp på rummet och fick duscha och krypa ner mellan rena lakan kändes det ljuvligt. Men så trött jag var då. Ställde mobilen på väckning ½ 7. för vi skulle äta 7. Vaknade inte förrens 2 minuter i 8 då Bubben (Örebro) kom och väckte mig. Middagen var kl. 8. Tur för mig.
Vi delade på en flaska vin (bubben och jag) för att fira vår lill tripp.
Trerätters middag. Det var så kul att träffa och prata med alla glade svenskar som hade upplevt detsamma som jag. Vi var alla väldigt glada och nöjda. Man kände sig faktiskt duktig och riktigt nöjd med vad man lyckats med.
Lördagen gick i slow motion. Inte förrens vid 3 tiden kom vi iväg mot Paris. Vi tog pendeltåget in. Vi var 13 st. aströtta PBP cyklister, värre än en stojig skolklass. Vi hamnade på ett lyxigt varuhus La Fayette där vi åt sen lunch eller tidig middag.
Börje, Lasse, Geir och jag tänkte ta turistbussen och få se alla sevärdheter men det var slut för dagen. Gubbarna tog då tåget hem och kvar blev Geir och jag som ville turista lite. Vi såg Placa Vendome, Placa de La Concorde och så naturligtvis Champ Elysse och Triumfbågen. Det första jag tänkte på var att det var så dålig asfalt för cyklisterna på Tour De france. Det var hur mycket folk som helst. Vi hittade en Tour de France butik som vi handlade i. Vi tittade på formel 1 bilar, andra lyxiga bilar och åt glass på en enorm glassbutik. 70 kr. styck. Men gott var det. Vi fick se triumfbågen, Eiffeltornet vackert upplyst på kvällen. Vad folk det var vid Eiffeltornet. Det var inte ens att tänka på att försöka ta sig upp. Det blev i allafall lite vi hann o se av denna underbara stad. Sista tåget hem till den sköna sängen.
Söndag: Klart för avfärd. I bilen konstaterade vi att våra fötter tagit mycket stryk av cykelturen. Svullna, skavsår lite överallt. Körde fel i Rotterdam, annars gick allt bra. Vi hjälptes åt att dela på körningen. Jag behövde bara köra 15 mil innan Göteborg.
Väl hemma. Vardagen tog över och med den Den Stora Tröttheten. Seg var jag ett bra tag efteråt. Och när smärtan i mitt knä inte gick över fick jag söka läkare. Det visade sig att jag hade fått en fraktur i knäleden av mitt fall i Loudeac. Tur jag inte sökte läkare då för då hade jag blivit gipsad.
Det jag minns mest när jag tänker tillbaka är att jag hade sällskap hela tiden och att vi blev en så bra grupp som hjälpte och stöttade varann.
- Mannen som kom fram till vår grupp och frågade om vi var proffessionella.
- Dansken som frågade om vi var Maniacs från Sverige,
- Christer och canadensarna som hjälpte mig när jag kom in i en backe innan sista depån med den tyngsta växeln och inte kunde växla, paniken var stor när jag trodde jag skulle gå i backen igen, men dom räddade mig.
- SMSén under färden, som gjorde att tårarna flödade när man insåg att det fanns några som tänkte på en hemma i Sverige.
- Gruppen med allt roligt vi hade under 87 timmar.
- Färdvägen med alla byar på den franska landsbygden. Allt folk utmed vägen. Mitt i natten i byarna var det till och ned folk ute och hejade, Otroligt.
Och till slut….Vilken uppbackning här hemma.. SMS, telefonsamtal, dagens ros, och mycket skriverier på nätet och framför allt HCK med supportergänget.
Skrivet av Marie, PBP cyklist 2007
Mallorca Robert och Kalle Sandell
Nu är vi hemma från Mallorca, känns både skönt och tråkigt. Allt var himla bra där nere, sol och varmt nästan hela tiden förutom blåst någon dag och tokstorm en dag. Träningen gick super, vi var borta i 16 dagar och fick 13 dagar med träning då vi vilade helt en dag. Totalt blev det drygt 53 timmar träning för min del, mest mängd och distans pass med enstaka intervaller inbyggda i passen men även backintervaller samt tävling två dagar. Tävlingarna gav bra fart i benen, men någon vass form hade jag inte hunnit få och då det gick rätt fort med flera proffs och kontinental-lag så räckte jag inte till, Kalle var med lite bättre men hade otur med punktering andra dagen. I början av lägret körde Kalle och jag mest själva och några gånger med några från Cykelcity.se, mot slutet körde vi med ett gäng Tyskar från trakterna runt München. Hotellet vi bodde på heter ”Hotell Hispania” det var ett bra hotell, rummen hade allt det vanliga man behöver och maten var kanon bra, speciellt salladen och frukusten. Personalen var mycket trevliga, fast inte i receptionen de var ganska arroganta. I fotoarkivet har jag laddat upp foton på allt möjligt från lägret. Nedan har jag skrivit hur jag tränade varje dag, Kalle körde lite annorlunda några dagar.
On 28 feb Vila Anlände till Mallorca
To 1 mar 3:40 Cykel Mä Starta lite lugnt
Fr 2 mar 6:00 Cykel Di Berg, med CC
Lö 3 mar 5:00 Cykel Mä
Sö 4 mar 3:10 Cykel In
V 709 17:50 Vikt: 62
Må 5 mar 4:30 Cykel Mä Blåste satan, feber på kvällen.
Ti 6 mar 1:20 Cykel Lå Rulla lugnt
On 7 mar 4:30 Cykel Di 2 st intervaller á 10 min
To 8 mar Vila Vilodag
Fr 9 mar 5:00 Cykel Mä
Lö 10 mar 4:00 Cykel Tä Tävling i Peguera, blåste storm kom nästan inte dit…
Sö 11 mar 2:30 Cykel Tä Gick fort
V 710 21:50 Vikt: 62
Må 12 mar 02:00 Cykel Lå Aktiv vila, rulla med Tyskarna
Ti 13 mar 6:00 Cykel Mä Mycket berg, Soller, Piggen och Sa Calobra
On 14 mar 7:30 Cykel Mä Till nordligaste fyren på Mallorca, berg där sen hem, 22 mil
To 15 mar Vila Åkte hem till Sverige
V 711 13:30 Vikt: 63
2006
Västerås 3 dagars
I ett kallt och blåsigt Västerås körde William i (p 11 – 12) och Filip (i
nybörjare) Västerås 3 dagars. Inledande etappen var tempo 3 km. William kom trea endast 2 sekunder från andraplatsen!
Anudsloppet skulle William punktmarkera ledaren men han visade sig vara alldeles för stark. William försökte att gå med men kroknade och var tvungen att släppa iväg ytterligare en åkare men på upploppet bet han ihop och ställde av resten av gänget och slutade trea (igen).
Tredje dagen var det linjelopp igen i ett mycket blåsigt väder. Dagens uppgift var att ligga på rulle på han som låg tvåa totalt. Det gick hela vägen men upploppet fick han se sig besegrad av han som låg fyra totalt så Wille bidde trea igen, men slutade ändå trea totalt.
Fille körde tempo alla tre dagarna och fick placeringarna 1: 2: 1:a!!!
08 killarna är iform och på g men saknar sina polare från Katrineholm. Kanske vi ses på någon tävling snart!
Nu bär det av till Uppsala där blir det tävling både lördag och söndag.
08:an
2005
Laholm M6
M6 är en suveränt kul vecka så jag tänkte att jag kan skriva ner lite om hur det är att vara motionär och cykla loppet – nu när klubben även satsar på motionscykling. Vem vet, kanske vi kan bli några fler som åker ner till nästa år.
Här kommer en lååång story från Motion 6-dagars, Laholm:
Tog bilen ner på lördagen den 23:e…..över 40 mil att köra innan man var framme i Laholm….puhh. Checkade in på Vandrarhemmet i centrala Laholm och märkte att jag inte var ensam cyklist som var inbokad där. Hela vandrarhemmet var invaderat av cyklister…. 
Mötte en hel del cykelbekanta och det var jättekul att se och höra hur laddade alla var inför veckan vi hade framför oss.
Eftersom jag hade bytt bakkassett så fick jag hjälp att nita ihop kedja och trimma in växlarna. av någon kille som jobbade på ECI i Sthlm. Nu var allt iordning inför veckans första etapp på söndagen. Sköööönt!!!
Upp med tuppen på söndag morgon. Intog en rejäl frukost vid buffébordet i matsalen. Mumsfilibabba – massor av energi och kolhydratet i magen och så ombyte och iväg…… Vid startområdet mötte jag mängder av cykelkompisar. Morsade även på Totte, Arne, Johan, Göran och Patric. CK Ceres syntes….men inte jag….antecknar snabbt i minnet att jag MÅSTE skaffa klubbkläder omgående!!!
Etapp 1 – Första etappen är Hallänningen ca. 14,5 mil. En etapp som bjuder på lagom skönt motstånd och fina vägar samt pannkakor i Depå 2. Starten går. Känner mig ruskigt pigg och gasar på som en tok….precis som alla andra 200-250 cyklister.
Det regnar och 500 meter från starten så kör ett antal cyklister omkull i en kurva. Att inte jag var en av dem förvånar mig. Killen framför vurpar och jag kör över både hans arm och cykel – och han vråålar som en stucken gris. Är en millimeter från att köra rakt in i sidan på en mötande bil. Helt otroligt klarar jag upp situationen – det är ju inte varje dag man kör trial med racercykeln….. :O Efteråt följer chock och en massa funderingar…hur gick det för honom….men jag kör vidare i snabb takt. Lyckas haka mig fast vid snabba klungan men känner av naturliga skäl att jag måste släppa den efter någon mil. Att snitta 40 km/tim är inte direkt min nivå…. Väntar in en annan klunga och får då sällskap av lite bekanta från Tierp och HCK GBG. De kör i bra tempo och vi gör sälskap. När 3 mil återstår hoppar min kedja i en backe och jag får ingen ordning på den så jag tappar klungan. Upptäcker att en kedjelänk håller på att gå isär så jag kan bara köra på stora klingan och kan knappt växla under de tre återstående milen. Väl i mål fixar jag både ny kedja och nya bromsbelägg fram. I morgon ska här köras med en fräsch cykel…..
Etapp 2 – Smålänningen (15 mil), Långa raka vägar blandat med mysiga skogsvägar. Hittar guldklungan och vi blir ca. 14 pers som kör på i ganska bra tempo. Gruppen fungerar kanonbra och vi kör “Belgisk kedja” som flyter på som smör…..grymt skön åkning på kanonhärliga vägar. Efter 5 mil kommer några backar och kedjan hoppar igen när jag växlar ner till lilla klingan. Försöker få upp kedjan med ett par tramptag och allt låser sig…..bakväxeln vrids rakt in i bakhjulet. Järnspikar!!! Växeln demoleras fullständigt och fastnar i ekrarna. Växelörat kröks. Vilken j**kla tur att man har utbytbart växelöra på ramen – tack Avanti för den lösningen!!!! Står där vid vägkanten och äter Ahlgrens bilar som jag har fyllt fickorna med. Ser klunga efter klunga passera…. Till slut kommer servicebilen och killen kan stuka till växeln och växelöra så jag kan köra vidare. Suveränt!!! Kör resterande 10 mil i sällskap med en Dan och en Håkan. Efter någon mil vill Håkan släppa trion för tempot är för högt men jag insisterar att vi ska hålla sällskap i det varma sommarregnet. Vi det laget påpekar han att han hade höjt sin snitthastighet till 22 km/tim mot tidigare 20 km/tim……..*oopsss*
Etapp 3 – Skåningen (15 mil), också något kuperad, men skön åkning, Pannkakor i Depå 2 och “Torkels Oas” med diverse överraskningar i depå 3. Denna dagen flyter det mesta på….skööönt. Enda problemet på denna tur var att jag fick in en geting i hjälmen och var på väg att vurpa när jag förtvivlat försökte få bort den. Sen tog jag en chokladbar och råkade kleta in lite choklad i både ögat och på glasögonen….herregud, vilken klant man är…. På den här etappen observerar jag att “nya” ansikten börjar figurera utmed banan. Det är några av de snabba åkarna som börjar bli trötta och sega i benen….några som kört på som skållade troll under de två första dagsetapperna……som sedan trappat ner på tempot betydligt för att orka ta sig igenom alla dagar.
Etapp 4 – Bergsetappen (12 mil), här kan man attackera Hallandsåsen på fem olika ställen och ta sig över densamma. Namn att lägga på minnet: Hasslövsbacken med lutning på 7-12 % i dryga 2 kilometer. Körde rundan med Ulrika som jag träffade på Mallis i våras. Vi tog det lugnt och fint i backarna. Ulrikas lättaste utväxling var 39/20…..!!!!! Det var grymt starkt av henne att klara Hasselövsbacken i ett enda svep. Själv hade jag aldrig fixat det – det kan jag lova. Fast jag måste erkänna att vi kände oss som världseliten när vi tog backen. Där stod massor av hejarklackar och skrek: Venga venga!! Kämpa på!! Kom igen!! Ni ser starka ut!!! Kämpa!! Allez Allez!!! Den här etappen är min favvorit – helt klart!!! Gissa om man är nöjd med sig själv när man spurtar in i mål efter den dagen….. :O)
Etapp 5 – Bjärerundan (12 mil), över Hallandsåsen och cykla på andra sidan mot Båstad och så Kattviksbacken förstås….. Smaskiga pannkakor i Depå 2….och inte vilka pannkakor som helst – de är så där vansinningt vråålgoda!! Mums mums!!! Under den här etappen lär jag känna Rune. Rune är i 65-års åldern och cyklar preciiiis lika sakta/fort som mig uppför backarna. Hans rulle var grym – jämn och fin – bra draghjälp hela vägen upp. I snälla klungor som dagens känns det rätt skönt att grabbarna väntar på en uppe på toppen av de rikigt långa backarna. I gengäld brukar jag sjunga en trudilutt då och då….eller rejsa förbi dem i nerförsbackarna med mitt grymma “djävulstecken” vid omkörningen…. 
Etapp 6 – Sydhalland Runt (9,5 mil), rätt så platt etapp som mestadels går på mindre och smala vägar. Den här dagen var det några killar/män som körde på i ett (för dem) rasande tempo och man riktigt såg hur lyckliga de var att kunna haka på en sådan grupp som vi utgjorde. Efter någon mil så tog jag initiativet till att vi skulle påbörja ett samarbete i gruppen och alla var med på det. Några hade aldrig cyklat i grupp tidigare på detta viset och de var euroforiska och kom och tackade mig efter etappen att gruppen hade fungerat så bra ihop. Gruppcykling när det är som bäst!!!!
De sista milen gick det undan ordentligt. En av de pigga killarna lägger sig längst fram och drar oss fram i 40-45 km/tim på små, smala och relativt dåliga vägar. Jag låg som fjärde cyklist och alla följde minsta lilla rörelse i sidled för att inte råka köra ner i något väghål eller liknande. Det var en häftig känsla att speeda på i det tempot med tre cyklister framför och alla visste att om någon gör det minsta lilla misstag nu så slutar turen ute på åkern…… :O
Veckans sista etapp avslutas för mig med ett race med min nya back-kompis Rune….vi tar i för kung och fosterland…..alla som står vid mål hejar, skriker och vråålar för fulla halsar…..vi kommer in sida vid sida – det blir oavgjort…..
Sex dagar – sex etapper – 2-300 deltagare på varje etapp – veckan var till slut till ända. Vilken cool känsla att känna att kroppen höll i närmare 80 mil där man snittat runt 30-32 km/tim på alla etapper. Kanske är man i rätt hyffsad form i allafall…..tjohoo….
Blir man taggad av den här veckan?
-Jajjamensan, tills nästa år har jag ett klart mål i sikte – då ska jag ta spurten och klå Rune på sista etappen…….
Mvh
/Annika
